Som sagt, det mesta går att lösa. Står nu inför en riktigt spännande utmaning för mitt uterum. Det är en orgie i 70-talsmästeri. Brunmurrigheten har varken en början eller ett slut. Det vita är brunt. Eller grönt. Och snickarglädjen, den där hemmagjorda känslan av snickarglädje i nära kombo med det ekologiska tänket i vitarvadsomfinnsnära, just den känslan har fått sitt epicentrum i just mitt uterum. Men nuså, nu säger vi hej 2014 till allt det där.

För flera månvarv sen hade jag, tillsammans med en god vän, en Skärgårdskryssare. En fin träbåt från 1917. Just ikväll har den båten kommit tillbaka till mitt minne. Nu skrapar jag bort trettio års skrafs från uterumsgolvet. Det kommer bli ett vackert golv, när resterande 30 kvm är skrapade, slipade och betsade. Ungefär så magiskt vackert som när vi var ute och finåkte och la till med segel vid bryggorna!

Mitt uterum, en kommande oas, är just nu inte i toppskick. Den tidigare ägaren hade en faiblesse för paneler. Hela rummet, som är på drygt 30 kvm är som en fjällstuga från 70-talet. I skick precis som en stuga orenoverad från 70-talet. Att jag dessutom använt det som snickarverkstad under hela ombyggnationen har adderat ett par ton sågspån och andra byggrester. Men nu, när solen laddar med energi, ska jag börja fundera på hur det ska fixas. Här är en golvplanka renskrapad från jox. Får väl se om det är så det ska bli eller om det blir ett helt nytt golv i detta tresäsongsrum,..

Nu, med en helt annorlunda diskbänk, i tunn vattenkänsligt trä, kan jag i alla fall öppna diskmaskinen in style. Mitt fina beslag är på plats. Stor glädje för det lilla.

Jaja, det är bara saker. Min bänkskivedröm i betong gick i kras. På riktigt. En stor spricka spräckte allt. Så nu står jag på ruta 1 igen. Ska äta massor av gott lamm, ägg och jordgubbar och ta hela påskhelgen till att fundera ut bästa lösningen.

Vårsolens styrka avslöjar allt som varit dolt i byggdamm. Allt. Mindre välgjorda spacklingar, dåliga fogar, färgflagor, trött hy…med andra ord rubbet som jag i massprojektflöden löst för att lösa. Så att inget ska hänga kvar. Inga lösa trådar här inte. Allt omhändertaget. Till och med gardiner upplagda, nystrukna och upphängda.
Så slår ppd till. Som en käftsmäll från Tyson. Bang Bang you toch the ground. Empty!
Så har jag haft det de sista dagarna. Att skifta fas, från ett läge till ett annat, tar energi.
Det gäller att göra det på bästa sätt för att tillvarata all positiv energi och verkligen njuta av den. Nu, när dessa omställningsdagar passerat känns livet magiskt. Igen. Och flödet är tillbaka.

Har brottats och funderat över förvaring av saker i mitt ouppvärmda förråd. Vill varken ha mögel eller skrämmande pälsängrar mumsandes smakbitar. Därför blev jag glad när jag hittade Smartstore Dry. En låda som både är lukt- och fukttät. Tydligen ska den finnas i flera storlekar och med smarta sorteringsfunktioner. Och det ska gudarna veta, att det behövs!

Jag har precis upptäckt att de ljusinsläpp jag gjort för att skapa en skön belysning har en kul bieffekt. Tänder jag lamporna i spelrummet kan jag väcka tonåringarna genom att deras rum släpper in ljuset åt andra hållet. Nu får jag äntligen nytta av mina byggstrålkastare! Betonglasen har fått ett listverk om sig. Själva glasen är fästade med byggfoam.

I mitt gamla hus, J17, fanns inte en enda vettig linje. Allt gammalt och kaos. Listverk from hell.
Nu finns inte en enda dåligt satt list i hela huset. Det hantverket, det går inte av för hackor det,

Gata upp och gata ned, letar jag en lamptyp att sätta. Led med inbyggd trafo, led driver på engelska, eller klassisk glödlampa går lika bra. Har nu hittat en amerikansk obscen lampsajt som kan kan leda till en ljus framtid. Hoppas jag.