Det är få saker som blir som förr i huset. I den här typen av hus finns det inte mycket att bevara, se till exempel fönstren. Vi går från tunn klockradiomono till ett fett stereoupplägg, lite som denna högtalare Totemhögtalare från Pause. Finns inget skäl att vara blygsam när du bygger ett hem för storfamiljen. Utsikten som de får i dessa härliga fönster – återkommer jag med!

Ibland får man sätta sig själv i perspektiv, då att du ser saker klara och som de är. Som det där med att bara för att en trappa ser ut på ett visst sätt så måste den fortsätta se ut så. Tidigare var trappans entré från det centrala rummet. Eftersom vi nu bygger 5 sovrum/kabysser på övre plan, så skulle det innebära ett jäkla spring igenom huset hela tiden. Dessutom försvårar det möblering – så därför blir det nu till att öppna upp den gamla trånga hallen och med hjälp av våra grymma snickare vända på trappan, recycle! Sparar på spring och kulor!

Det är allt bra klurigt ibland, att föreställa sig. Att se hur jag inom en snar framtid kommer att stå här och laga en osso bucco, eller en frukostomelett med treenigheten rödlök, tomat och chilli. Men det går, med dålig syn och med en dåres envishet, så kan jag till och med se fläcken av tomat på det vitkalkade furugolvet som snart ligger på plats…

Att bygga på en ö ger många utmaningar, många fler än önskat ibland. När det i vanliga fall är meckigt men funktionellt att lasta bilen och köra till återvinningen, så blir den processen ett äventyr, både transport- och sorteringsmässigt, som tur är uppfann gud den blå ikeakassen! Nu är det bara att lasta bustern, köra över viken, lasta ur, lasta i bilen, åka till återvinningen, lasta ur och sortera vidare… som ett mantra. Hela kretsloppet.

Detta hus, som kärlekslöst! ligger utslängt på en ö i Stockholms innerskärgård ska nu bli ett sommarhem för vår familj och vänner som snedseglar förbi. Målbilden är solklar, vägen dit kommer vara både krokig och sned! Häng med på vår resa!