Det är allt bra klurigt ibland, att föreställa sig. Att se hur jag inom en snar framtid kommer att stå här och laga en osso bucco, eller en frukostomelett med treenigheten rödlök, tomat och chilli. Men det går, med dålig syn och med en dåres envishet, så kan jag till och med se fläcken av tomat på det vitkalkade furugolvet som snart ligger på plats…