Oj, aj, attans

Nu när vi är inne på slutspurten börjar det klia i fingrarna. Grejjer ska upp ur kartongen, upp på väggarna. De ska oftast inte igenom de släta nya fina väggarna. Ok. Och då är det bra om jag väljer rätt skruvar. Ok. I min iver lyckades jag ta fel, dubbelgipsmollyn istället för enkelgipsen. Och då blir det knepigt. Och hål. Attans! Kan vara så att jag får sätta på mig dumstruten ikväll…

Annonser

Som en saga från förr

När jag växte upp, i en liten förort norr om Stockholm, så hade min fina pappa lekt. Gone bananas. Fullständigt. Hela ovanvåningens väggar och tak i vårt fina femtiotalshus, stort pratar vi, jättestort, var fullt med spackel. Tjockt spackel där han dragit fingrarna runt runt. Som en slags acid trip på gips. Så var det på 70-talet.

Den allsmäktige

Väggen byggs på ett ramverk av plåtreglar och förstärks av fururegel. För att väggarna ska vara stabila och dessutom inte fungera som en resonanslåda utan snarare dämpa ljudet är det fet isolering och extra mycket gips. Värt varenda krona. Speciellt när jag spelar Jussi tror jag att barn och grannar kommer uppskatta detta.